onsdag 10 september 2008

Pysselabstinens

Massor med kreativa bloggare, fulla med fantasi och högproducerande av pyssel. Inspirationen bara sprutar och min svaga pyssel-gen får abstinens!
Ta tex Bea som är en av mina favoriter, gissa om symaskinen vill hoppa fram fort efter ett besök där. En annan härlig tjej som har fullt upp med sina pållar just nu är Anna-Karin, blir bara så sugen på att måla när jag tittar in hos henne. Och sen har vi Ann-Charlotte med sin Toahink som bara var så smart! Har varit ut en sväng på logen och letat hink men inte hittat någon bra än. Jag kommer alltså att snå hennes idé men det vet hon redan, hihi.

Idag åkte alltså min älskade symaskin fram. Kan berätta att den är den bästa present jag någonsin fått. Fick den i julklapp första julen jag och Erik var tillsammans. Där prickade han helt rätt kan man säga!
Min pysselhörna just nu men inte i framtiden hoppas jag. Såg just en bild på en pysselhörna som jag föll för direkt.
Bilderna är lånade från Moderncountry.
Trots min inte lika fina hörna lyckades jag i alla fall producera en söt lite påse, igen.

Passade fint i sovrummet på knoppbrädan som äntligen kommit upp på väggen.
Men det var inte därför symaskinen åkte fram idag. Har ett lite större projekt på gång. Men det är inte klart än. Har haft lite annat för mig, utfodra mina kära både till höger och vänster tex.
Bilder kommer förhoppningsvis imorgon.
Ha en jättebra dag!
Kramar Lillstugans Anna.
Bilder på projektet och inte på utfodringen alltså....

3 kommentarer:

Stina sa...

Du har ju en väldigt fin pysselhörna. Ska du verkligen ändra på den?
Kramis

Ann-Charlotte sa...

Jag håller med du har en super fin pyssel hörna. Du är så sööt vännen jag känner mig såååå smickrad ;0)

Kramisar!
Ann-Charlotte

Hanna i Det stora grå huset sa...

Så fint det är...... Dina bilder är helt ljuvliga... vita och skira... *Gillar*

Skulle vara så skoj om du kom förbi idag! Först blev jag allt lite rädd när jag läste om lössen! Haha, vi råkade på dem för ca 1,5 år sedan. Ingen höjdare i en storfamilj kan jag säga. Det hade gått flera tusen kronor innan vi lyckades få bort de rackarna helt. Numera får jag nästan panik bara av ordet...Det är ju inte bara pengarna, utan allt slit runt om också. Usch.

Vi ses sen då! hoppas att du avslöjar dig!
Kram Hanna