Kalas

Nu är det nästan bara ett dygn kvar till det bär av mot Arlanda. Mamma frågade härom dagen om jag packat klart. Öhh,, tänkte jag. Jag har inte börjat packa än. Jag tänkte efter och så här brukar det vara när jag ska åka iväg. Packar alltid i sista minuten. Men i mitt huvud har jag redan packat. Alltså, jag har redan tänkt ut allt som ska med. Har liksom en lista i huvudet på alla saker som måste med. Ska erkänna att det inte är lika lätt att hålla listan komplett hela tiden när det är 3 personer som jag måste packa till, ja Erik han får packa åt sig själv.

Men innan vi åker ska vi i morgon, tillsammans med familj, släkt och vänner fira våran Erik som i onsdags fyllde 40. Resan är en present från mig och barnen.

Så med lite bilder från Hugos rum tar vi en stunds bloggvila och återkommer utvilade och förhoppningsvis också lite solbrända.

Ja som ni ser så kan man inte säga att det saknas färg på Hugos rum. Det roliga är att han älskar att vara på sitt rum. Den lilla servisen från IKEA är en favorit, gissa om det blir mycket fika med mamma??!!

Ha en skön vecka!!

Kram Anna

BusHugo

Två dagar avverkade på jobbet och det känns rätt så bra faktiskt. Efter en önskan om att få byta inriktining när jag skulle börja igen har jag fått möjligheten att lära mig något nytt och det känns helt rätt.
På torsdag börjar inskolning på dagis och det blir också spännande och skrämmande på samma gång. Tänk att min lilla plutt blivit så stor, jag kan inte förstå var tiden har tagit vägen. Sedan en tid tillbaka sover han på sitt rum och nu ska jag faktiskt erkänna att vi till rätt så nyligen har ammat också men nu är det välling som gäller. Jag hade ganska mycket ångest när vi skulle sluta och när jag satt i soffan och grubblade och delade med mig av mina tankar till Erik och Edvin säger Edvin: Men mamma, Hugo är en stor kille nu, och så såg han så klok ut. Åh vad de är härliga dessa underbara barn!!

En liten dos av bilder från Hugos rum får räcka för den här gången. Jag ska erkänna att jag är förälskad i min nya kamera. Det är inte helt enkelt att ta bra bilder men jag tränar och tränar och till slut ska det nog fastan en och annan bra bild tycker jag.

Nu ska jag gå och bädda åt grabbarna, Edvin har en kompis som ska sova över och för en gångs skull är de trötta och vill gå och sova före mig.

Ha en skön trettondag!

Kram Anna

Obekväm känsla

Förra veckans semestertripp ner till Skåne resulterade ju som sagt i en rejäl förkylning men lite annat trevligare fick också följa med hem. I Ystad hittade jag en trevlig butik Levande hem, där fanns det mycket fint. Bland annat hittade jag lite saker till Hugos rum.

Det är inte riktigt klart för inflytt i hans rum än, men snart så.

Igår var jag och barnen iväg på eftermiddagen och handlade. Man behöver trots förkylningar mat i kylen. När jag sedan står i kassan med en halvfull kundvagn, känner jag mig rätt obekväm. Närmast bakom mig står en man, så där lagom stilig, på väg hem från jobbet, lagomt stressad, med en LITEN kundkorg, med något avancerat skaldjursaktigt som både är inbakat och utbakat. Själv står jag och lassar upp väldigt oavancerade saker som pommes, korv, och annat som "normala" människor äter.

Samtidigt retar Edvin Hugo, snoret rinner gult ner mot munnen på Hugo, ibland bubblar det till. Jag känner mig aningen svettig, är det möjligen en plötslig feberattack? Nu har Edvin fått Hugo att träna på de höga, och då menar jag riktigt höga tonerna.

Snoret det bubblar ännu mer. Inget papper att torka med, ska jag ta jackan? Bestämmer mig för att inte göra det. Känner att jag måste säga något för att visa att så här är det minsan inte alltid. Låtsas vara lite förvånad och säger: Nä men Hugo hur du ser ut?? Var kom det där snoret ifrån?

Jag undrar vad han tänkte på där han stod med sin minikundkorg och avancerade varor? Ja jag kan bara gissa.

Ha nu en jättebra dag och byt kö nästa gång ni ser en stressad mamma med förkylda barn!

Kram Lillstugans Anna