Ingen matblogg.....

....men kan inte låta bli att dela med mig av ett recept på det perfekta adventsfikat. Pepparkakskladdkaka, ni måste bara prova.

Ursäkta de dåliga bilderna men batteriet i kameran tog slut efter två bilder och när den laddat klart fanns det inte en smula kvar att fota.

Pepparkakskladdkaka

100 g smör

2 ägg

3 dl strösocker

2 1/2 dl vetemjöl

1/2 krm salt

3 tsk pepparkakskryddor

Allt blandas som vanligt och gräddas i 200 g, 15 -20 min.

Florsocker, lingon och lite grädde blev pricken över i:et.

Perfekt imorgon om man vill mysa till det lite på andra advent. Hela familjen i Höjens Lillstuga ska iväg till Tällberg i morgon och äta julbord på Åkerblads. Av erfarenhet vet vi att det kommer att serveras massor av läckerheter så vi hoppar nog över pepparkakskladdkakan imorgon.

Kram Lillstugans Anna

Föräldrarledigsyndrom

Har funderat på en sak. Antagligen beror det på att jag är hemma och för det mesta bara har lilla Hugo att resonera med. Han börjar i och för sig kommunicera ganska bra nu. När jag frågar honom var lampan är så tittar han upp på lampan ovanför köksbordet. När jag frågar var pappa är tittar han på telefonen, antingen har han fått det helt om bakfoten eller så är den lilla krabaten väldigt smart.

Bakdag idag. Supergod saffransrulle med....

I alla fall så har jag funderat på vad det betyder mycket för oss människor att ha kontakt med andra människor. Tänk ibland när man träffar någon och man bara känner, wow!! Man har hur mycket som helst att prata om och när man skills åt känner man sig upprymd och full av energi. Det kan faktiskt räcka med ett snabbt möte, fem minuter på ICA tex och man vandrar vidare genom hyllor av pasta och toapapper med nya energi.

....honungsmascarpone

Så är det inte vid alla möte med andra och då funderade jag på vad det beror på. När jag träffat en person som ger mig känslan av energikick mixat med en slags bekräftelse är ju frågan om den kände lika som jag? Känner alla lika som jag när de träffar den här personen? Sen finns det ju personen som man inte går igång på alls. Man har inget att prata om och allt känns bara så jobbigt. Känner alla så när de möter den här personen eller finns det de som blir pigga och glada av den som gör mig trött och på gränsen till orkeslös? Sen när jag funderar vidare kommer ju självklart frågan upp hur andra upplever det när de träffar mig. Är jag en person som kan fylla på energiförrådet hos någon? Har någon lämnat ICA efter att de stött på mig vid kassorna, med ett påfyllt energiförråd? Ska kanske skriva efter att de mött mig vid kassorna för att någon skulle stöta på mig vid kassorna är ju föga troligt, med en liten bäbis och en vagn full med barnmatsburkar, blöjor och en hemmafärgning till håret. Frågan är vad ska jag göra åt detta? Ska jag sluta handla på ICA och beställa tid hos frissan?

Vet att jag varit dålig på dagens tips men här kommer ett. För att få receptet på den helt underbara saffransrullen klicka här. Du kommer då rätt in till Lisbeth och hennes blogg Bagarstugan. Lisbeth driver café Bagarstugan...

...vid gruvan i Falun och det finns inget café som ens kommer i närheten av hennes, både när det gäller bakverk och miljö. Skynda er dit för hon stänger 7 december.

Kram Lillstugans Anna