måndag 10 november 2008

Försök att inte skratta med!!

Det här inlägget kommer inte att visa upp ett för stunden stylat hem, inte något loppisfynd, inte någon sydd påse eller annan gammal grej. Här kommer en liten filmsnutt på mina underbara pojkar. Den visar en liten pojk, ostylad i en fläckig pyjamas, full med gröt runt munnen, i ett kök med full beslysning, som avslöjar alla skavanker och färgglada tapeter. Om man är uppmärksam ser man även min stora pojk, i full gång med att skoja med sin lilla bror.


Vi kommer nu att göra ett litet uppehåll i bloggandet. Uppdateringar på "projekt utbyggnad" kommer som vanligt även i fortsättningen.


Många kramar från oss i Lillstugan

10 kommentarer:

Anonym sa...

Vilka söta glada barn du har anna.

Kram

LenaEva sa...

GUUUD vad underbart!!! Det är sånt man ska tänka på när regnet öser ner, barnen bråkar och man står i tvätt upp till hakan och diskbänken är begravd... Det är sånt som gör livet värt att leva! ett skratt som är så hjärtligt och äkta! Ha det gott!
Kram Lotta!

Lallis - liv och leverne sa...

Härligt, gumman!!
:)
Och du; tusen tack för dina söta ord inne hos mig. De värmer. Mycket!
KRAM Lallis

Tinnar och torn sa...

Underbart :o)/Kram Petronella

Dalatorpet sa...

Det är som dagt obehandlat furugolv, från dalaflodas andra sortering, kostar normalt ca 220 kr/m2 köper på karl hedins i blge

Ann-Charlotte sa...

Tänk att bara kunna skratta så där hejdlöst härligt hihi.
Det där skrattet skulle du ladda ner och ha som ringsignal till mobilen ;)
Kramisar
Ann-Charlotte
PS det har blivit så jkla mycket nu..men fika så snart som det går.

Tineling sa...

Å vilket härligt skratt! Nu blev jag GLAD! Kram från Tina

Dalatorpet sa...

men gud man smälter :-)

Mitt vita hem sa...

Men vilken underbar film. Jag skrattar så jag får tårar i ögonen.
Kram Heidi

mig & alice sa...

AAAAAAAAaaahhahahahah, det var det gulligaste och härligaste skratt jag någonsin hört.

Jag skrattade så jag började gråta!

Du har väl antagligen sett liknande filmklipp på youtube...men det där slår nog de mesta jag sett där :-)

Sötungarna.

Men du...du blir väl inte borta så länge, va??

Sköt om dig och de dina.
Kraam
Melinda